The best is yet to come.

Jag kan inte låta bli att undra vad det är för fel på mig. Medans du berättar hur mycket du saknar min mamma och hur konstigt det känns så använder jag alla mina krafter för att hålla känslorna schakt. För jag klarar verkligen inte av att släppa taget och bara låta allting komma ut. Och jag vet att det inte borde kännas obekvämt inför dig, du är ju trots allt min bästa vän. Men istället för att säga hur det känns, så biter jag ihop och torkar dina tårar när du gråter för min skull. I sånna situartioner kan jag inte låta bli att hata mig själv lite grann. För det är inte så att jag trycker undan känslorna för att låtsas vara stark, jag vet bara inte hur jag ska hantera alla tankar och känslor som far runt inom mig. För inombords är jag ett enda stort vrak. Och det spelar ingen roll hur hårt jag än anstränger mig för att fylla min tid och mina tankar med annat, saknaden, ilskan och tomrummet i mitt hjärta finns alltid där.