The best is yet to come.

Det är ju ganska lustigt det där med att man aldrig blir riktigt nöjd. Här har jag gått och väntat på att våren ska komma och nu när den långsamt börjar smyga sig närmre så blir jag tjurig över att den inte kommer snabbt nog. Jag är så trött på vintern så jag har redan tagit fram skinnjackan och använt den i en vecka, trots att det varit mellan fem och tio minus när jag promenerat till bussen om mornarna. Man tror ju att det ska vara så varmt och mysigt ute nu när solen skiner, men så är det ju inte. Jag vill ha ett rejält omslag vad gäller temperaturen. Ser fram emot att få promenera runt i tygskor och titta på tussilago och leta blåsippor. Sen ser jag såklart fram emot att få plocka fram alla fina sommarskor och mina älskade shorts. Vinterkläder är verkligen inte min grej.

Näe, nu har jag varit lite väl negativ. Gillas icke. Nu får jag fokusera på att vi åtminstonde har fint väder, även om det är lite väl kallt. Och dessutom är det ju ljus och fint vilket gör en betydligt piggare.