Nu ler jag mot världen och världen ler mot mig.
Jag vet inte vad det är som hänt, men allting känns plötsligt så enkelt och lätt. Jag känner mig positiv och tja, nästan pigg faktiskt. Det känns inte längre jobbigt att möta varje ny dag. Jag försöker verkligen komma på vad det är som gjort att jag mår så bra igen, men allting runt omkring är precis som förr. Det är bara inom mig en förändrig skett och jag har banne mig inte den blekaste aning om hur det gick till. Självklart är det skönt att äntligen må bra igen, men jag kan liksom inte låta bli att fundera kring hur det kunde ske så plötsligt. Hur kan man vara helt uppgiven ena dagen för att sen vakna upp dagen därpå sprudlande av liv och positiv energi?! Det är ologiskt och väldigt märkligt. Men oj så skönt.
Kommentarer
Trackback