Kanske har vi nått en vändpunkt.
Jag börjar redan nu med att berätta att detta kommer bli ett kryptiskt och smådrygt inlägg som ni knappst lär förstå eftersom det bara finns två personer som känner till vad det handlar om. Jag personligen hatar när människor skriver kryptiska inlägg på sina bloggar, man blir ju bara frustrerad över att de säger a men inte b. Men just nu så kan jag inte låta bli att göra detsamma, för det bubblar så mycket inom mig.
Det är stora grejer på gång. Förhoppningsvis. Och det känns så sjukt, så sjävklart och rätt men ändå så ogenomtänk och spontant. Det känns så spännande. Det verkar som att det äntligen håller på att hända någonting bra i mitt liv. Om allting går som det ska. Efter måndag kommer allting vara klart och då kan jag berätta vad det handlar om. Men innan dess törs jag inte säga någonting, för det finns en liten, liten chans att det kommer gå åt helvete. Men jag tror faktiskt inte att det kommer gå åt helvete, inte den här gången. Det känns verkligen som att det är dags för lite tur nu.
Har nog aldrig sett fram emot en måndag så mycket som jag gör nu.
