The show must go on.

Igår var det härlig fredag och jag var ledig. Släpade mig ur sängen vid halv nio och degade framför tvn en stund. Åt frukost och fixade mig som vanligt och därefter traskade jag iväg till bussen. Dagens uppdrag var ju då alltså att göra mig av med mina extremt slitna hårtoppar. Skämdes som vanligt lite när jag satte mig i friösrstolen och precis som väntat var jag tvungen att ta bort en hel del på längden. Men jag slog även på stort och gjorde en förändring, nämligen klippte lugg. Så nu har jag en rak lugg som slutar precis ovanför ögonen. Känns sjukt ovant och det ser ju lite märkligt ut eftersom jag inte haft lugg sedan jag gick i nian. Men det känns lite kul med förändring. Hur som helst drällde jag runt på stan i några timmar och när jag fått nog promenerade jag till lägenheten för att vänta på Tobbe. Spanade in badrummet som jag inte sett på en vecka och herrejävlar vad fint det blivit. Min karl är verkligen en fantstiskt händig man.

Kvällen spenderades först framför tvn då vi tittade på Så ska det låta och Solsidan och därefter promenrade vi upp till Niklas och Carro. Vi satt och pratade och skrattade och spelade spel fram tills klockan fem, då kände jag att det var dags att gå hem. Var hur som helst en fantastiskt mysig kväll och natt, var sådär mysigt, roligt och trevligt som man bara kan ha med människor som man känner sig helt bekväm tillsammans med.

Nu är det lördag och jag sitter färdigsminkad och redo för kvällens bravader. Håller på att fixa middag så att den är färdig när Tobbe kommer hem från dagens arbete i lägenheten. Vi har ju lite tidspress eftersom Angie och Fredriks fest börjar vid åtta, så det innebär att vi måste åka härifrån vid klockan sex så att vi hinner lämna bilen i Norrtälje och handla busskort och sånt där. Så det blir som sagt lite småstressigt för min älskade pojkvän. Tur att han är så snabb av sig. (eller inte.)

Näe, nu är det dags att sippa vin. Var lite sliten när jag vaknade imorse, men nu börjar det ordna upp sig. Känner mig jävligt taggad inför kvällen. Synd bara att vi måste hinna med sista 676an hem. Det förstör ju lite att man har en tid att passa. Men sånt är livet. Vi får ju i alla fall sällskap av Annie och Jonte på bussen så det blir nog trevligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0